imorgon

är den STORA dagen då vi ska på ultraljud!!!

Ska bli så skoj/spännande/underbart.

Men är också grymt nervös, inte för att det inte ska finnas någon liten där utan, för att allt inte ska vara bra. Vilket det givetvis kommer vara. men ja tanken/rädslan finns ju alltid innan någon har sagt att allt ÄR bra.

Jag har ju sett den lill* två gånger innan så att den finns där har jag ju både sett och det känner jag ju. men ja..

imorgon lättar antagligen nervositeten  och all förväntan och längtan sätter in på riktigt. För efter UL imorgon blir allt på "riktigt" känns det som.

Nojjig nu igen, jag vet, lovade mig själv att inte vara det mer, men nu när allt är så nära så kommer det lite igen.. men som sagt efter imorgon SKA det vara BORTA..

Då ska jag njuta! Njuta av att känna mig otymplig och ha halsbränna.

Tjock och lycklig..