känner mig svag, lätt stött, oduglig, lite rädd faktiskt och som världens sämsta mamma.
Men det sköna med det är att jag vet att imorgon har det gått över.
Imorgon är en ny dag, och problem är till för att lösas. Det är bara att ta tjuren vid hornen.
Man kan inte styra över allt, ibland är och blir saker som det blir.
Klumpen som finns inom mig idag är med stor sannolikhet borta imorgon, eller kanske redan i eftermiddag.
Och jo gråter man en skvätt så känns det faktiskt lite skönare sen ibland.
Så jag fäller några tårar nu när ändå ingen ser, tvättar bort dem om en stund och tar några djupa andetag.
Så är jag fit for fight igen :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar