Tisdagen den 25 januari 2011 var den lyckligaste dagen i mitt liv. Dagen då Alvin föddes.
Jag önskar att jag kunde säga att jag var precis lika lycklig den 9:de oktober 2005.
Självklart var/ är jag lycklig över mina grabbar men jag minns tyvärr inte dagen som lycklig.
Efter att ha fått min "revansch" efter kejsarsnittet med Alvin är jag inte längre arg och bitter över hur det blev med grabbarna, men det känns lite tråkigt och sorgligt att det inte fick bli som jag ville och kände på mig då. Då hade jag nog kunna minnas den dagen som lycklig också men men.. det blev som det blev.
Den 25/1 är iaf den lyckligaste dagen i mitt liv. Man får tycka vad man vill men att få uppleva sitt barns födelse var det häftigaste jag gjort/varit med om. Att göra kejsarsnitt var häftigt men lite läskigt. Jag kände ju ingen smärta över huvudtaget men jag kände ju att de grejade med mig, rotade och drog. Efter en stund sa någon att - nu trycker vi på magen. Och det var ett jäklar tryck men sen blev det alldeles lätt kändes det som. Så var han ute. Redan när de tog ut honom så skrek han, underbart!
När de la ner honom på bordet för att torka av honom och kolla så att han var "okej" så sa en av barnmorskorna -oj nu kissar den. Då VISSTE jag att det var en liten kille!
Sedan visade de mig och Andreas att det var en kille och sen fick jag ha honom på mitt bröst en stund. underbart, precis som jag ville ha det!
Sedan gick Andreas med dem tillbaka till förlossningen med Alvin för att ta på honom lite kläder m.m. Och jag blev ihop sydd.
Sedan låg jag på uppvaket och väntade en stund innan Andreas och Alvin kom dit så jag fick ha den lilla guldklimpen hos mig, och han fick ligga vid bröstet.
Alvin föddes 8.40 och vid 14:30 kom jag upp på BB.
Allt funkade fint och med ganska mycket jävlar anamma så var jag uppe på benen lite senare samma dag.
BB är och kommer nog alltid vara bland de tråkigaste stället jag varit på. Och sorry men gud vad de lägger sig i ALLT. Amning bla bla bla, tar en på brösten. ja herregud. Som tur var så funkade amningen fint så jag kunde få vara "ifred".
Alvin föddes som sagt på tisdagen och på torsdagen åkte vi hem, underbart. De tyckte att vi skulle stannat iaf en natt till, pga att jag var snittad men jag ville hem. Och allt har ju funkat fint (som tur är).
Andreas som HATAR sjukhus, som HATAR blod var underbar.
Han satt vid min sida hela tiden. Han fick dock( enligt stränga order från mig) lyssna på ipod under själva snittet. Mest för att inte höra riktigt allt vad som sas och gjordes. Under kejsarsnittet använder man bla. kedjor vilket inte låter så underbart kanske, speciellt inte om man nu inte är så förtjust i själva blod och sjukhus grejen. men det gick bra, han var toppen.
Tänk vad en timmes tv program kan få fram massa minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar