En tillfällig svacka..

Hoppas jag!

Alla dessa lyckliga fasader, alla dessa toppen mammor/föräldrar.

Sorry alla är inte perfekta, inte jag. Jag önskar att jag var det, men oh nej!

Jag springer på och försöker hinna med allt man måste och borde. Men halkar efter. 

Jag är inte den jag önskar att jag var. Jag är inte den jag engång var. Jag är.. Ja jag vet inte, vad är jag? 

Jag är dotter, syster, MAMMA, fru och förhoppningsvis vän och arbetskamrat. Men jag då,när är jag jag? 

Jag har ingen tid, ork eller lust längre. Alla har väl svackor och shit vilken svacka detta är. 

Jag vill inte, jag vill ingenting. Jag vill få andas utan att det gör ont i bröstet av ångest över allt jag önskar att jag han, kunde och hade. Utan att känna att jag inte räcker till eller att jag borde vara någon annan än den jag är. 

Jag önskar jag var det stöd jag skulle vilja vara när A har mycket och känner sig stressad. Jag önskar att det gick att hålla ordning här hemma så jag slapp städa, plocka och känna mig värdelös hela tiden. Men det är så trångt överallt, vi är helt enkelt för många på för liten yta. Det kommer bli bättre, jag vet! Men det hjälper liksom inte just nu. Önskar även om det känns hemskt att jag någon gång utan att ha dåligt samvete och känna mig stressad fick vara själv, bara vara jag.

Utan någon som inte vill titta på eller göra det jag vill. Utan någon som ena stunden skrattar men andra stunden bara gnäller eller surar. 

Känner mig som en värdelös mamma, som att ingen lyssnar på vad jag säger. Som att jag alltid är arg. Som att jag inte har något tålamod, men tionde gången med bråk på en dag är det inte roligt längre. Jag blir så ledsen när det är bråk och tjat redan vid frukosten eller redan när vi sätter oss i bilen hem efter att inte ha setts på hela dagen. Jag älskar mina barn över allt annat. 

Ja så känns det idag, ikväll när barnen lagt sig och jag kramat och pussat dem godnatt så vet jag hur känslan av otacksamhet och ångest kommer sitta där i bröstet. Jag har det finaste man kan önska sig och jag bara gnäller. 

Idag känns det tungt men imorgon är en annan dag. Imorgon är säkert en dag med en annan känsla. 

Imorgon är det dags för lite kvalitetstid, lite vuxen tid. Och då kommer känslan av dåligt samvete infinna sig. För att jag lämnat bort barnen för att jag ska få ha skoj. Jag kommer längta efter dem som nästa stund gör mig smått galen. Men så är de ju också det bästa jag har. Mitt allt, min familj ❤️

Underbara galna familj, jag älskar er!