Satkärringar

Ja ha allt blir inte alltid riktigt som man hade tänkt sig.

Allt började för många år sedan men fick ett brutalt uppbrott i början på april, mitt liv vändes upp och ner.

Redan när jag började på mitt jobb, ett jobb som konstigt nog efter all skit är det enda jobb jag riktigt trivts på var det ett jäkla liv jämnt, satkärringarna ( dem gamla dinosurierna som gått där i evigheter) surade, tjatade skit om alla och om varandra och smet undan så gott de kunde från att behöva arbeta, de "bar papper och torkade bord".

Idioter som vi andra var så lät vi dem hålla på. Men när vi tillslut satte ner foten och hade bestämt oss för att nu fick det f*n va nog. Vi skulle inte ta deras skit längre, var trötta på att få skit för att vi försökte göra dagarna så positiva som möjligt, skrattade och sjöng, ja hade trevligt. Då fattades ett grymt beslut, vi skulle flyttas, OMPLACERAS allihop.Vi, vi som hade försökt göra det så bra, vi som hade hållt humöret uppe, vi som hade haft skoj och arbetat så som vi trodde var det rätta vi skulle omplaceras fy..

Tiden har rullat på och när det beslutet kom i april var jag övertygad om att vår situation inte kunde bli värre, men oj så fel jag hade.

De (dinosaurierna) blev bara värre, för varför skulle de göra något nu, varför anstränga sig, vi skulle ju ändå sluta. fy..

Men så kom tiden då de började försvinna till nya arbetsplatser en efter en, gott det tyckte jag med flera. Allt blev så enkelt, helt plötsligt fick man skratta, man fick göra det där lilla extra utan att nån snackade skit om en och skickade onda ögon. 

Ju fler som fick flytta på sig dessto fler nya trevliga arbetskamrater kom det och vi var snart en grupp med  potensial att bli en riktigt bra arbetsgrupp. Vi jobbade ihop oss mer och mer och hade riktigt trevligt.

Men allt gott har ett slut,heter det inte så. Tillslut var det även min tur att sluta trotts att många nu försökt häva beslutet.det hade ju blivit så bra. Och vi hade ju tillåtits att växa så.. men näpp.. iväg med dig bara.

Men än är jag kvar men den ibörjan av december börjat jag på ett annat jobb 1,1 mil hemifrån, där jag kommer att jobba natt. Efter att ha prövat att jobba där så tror jag absolut att det kommer funka jätte bra, men det handlar inte om det. Det handlar om känslan de har fått oss att känna.

Vi är människor, behandla oss där efter..