Jag fick ett samtal på morgonen/förmiddagen om att min kära vän och kollega Lena hade avlidit under natten. Mycket plötsligt och oväntat. Antagligen av en hjärtinfart.
Lena har jag jobbat med i många år, och nu på natten har jag jobbat med henne 10 av 14 nätter ca 10 timmar varje gång. Det är ju inte konstigt att man med tiden kommer varandra ganska nära.
Det känns fortfarande väldigt overkligt, men igår var det begravning i fina hemsjökyrka. Det var en fin men självklart mycket svår begravning. Men på något sätt fortsätter nu livet utan Lena som kollega och ständigt bara ett telefonsamtal ifrån mig.
Jag saknar dig..
Ta vara på varandra, man vet inte hur länge man har varandra.
